Jämställdhet

Eftersom jag börjar bli redigt less på denna köns-hets som folk idag har så tänkte jag ventilera lite.
Jag tycker inte att feminister idag står för jämställdhet, och jag tror inte att deras idéer kommer hjälpa kvinnor att ta sig fram. Jag tror snarare att det blir motsatsen, om man tutar i flickor och unga tjejer att de inte kommer ta sig någonstans sålänge ett fält är mansdominerat, så kommer de antagligen inte lära sig att ta plats. Det blir en offermentalitet.
Om någonting ska bli bättre för alla så är det att acceptera att män och kvinnor är olika, det är inte en social konstruktion, det är biologi. Man har olika intressen, man dras till olika yrken, och det är okej. Om man är rädd för att söka sig till ett yrke för att majoriteten inom det yrket råkar vara män så kanske det är dags att ”grow some balls” och våga göra det man vill, oavsett vilken grupp människor man hamnar i. Annars får man skylla sig själv att man inte vågar.

Kanske är hårt av mig, men jag tror verkligen inte att lösningen är att intala alla om att kvinnor är offer och behöver särbehandling och kvotering för att de ska kunna ta sig någonstans.

Sen är det skrattretande att man tror att människor idag inte är smarta nog att se förbi varandras kön. Twitter är ett utmärkt exempel; Följer jag människor för att jag tycker de skriver bra/roliga/smarta saker, eller följer jag folk pga deras kön? Sen om det råkar vara så att de flesta jag följer och som följer mig är män rör mig inte i ryggen, har vi något gemensamt så är det klart att vi följer varandra, kanske har jag mer saker gemensamt med män, vem vet. Det spelar ingen roll. Allt handlar inte om kön.

Det här könskriget driver mig till vansinne, vi måste kunna leva tillsammans, inte hetsa och förakta varandra. Gör vi det kommer ingen ta sig någonstans, och då lider alla. Men det kanske är det feminister vill.

Tack för mig.

Annonser

En reaktion på ”Jämställdhet

  1. Som naturvetare håller jag med allt du skriver. Får ont i magen av feminism och könskrig. Kön kan aldrig vara en social konstruktion. Och jag är djupt oroad av det jag hörde i SR/Ekot i torsdags, att antalet små barn som anser sig födda i fel kropp ökar lavinartat. Och uppenbarligen, enligt radioinslaget, också antalet föräldrar som uppmuntrar och pratar sönder barnen och påbörjar ”könskorrigering” redan när de är typ 8-9 år. Jag lekte också, och ”ville vara flicka” under en kort period av min barndom. Precis son de flesta små pojkar gör under en period. Liksom också små flickor leker att, och ”önskar att de vore” små pojkar. Vilken jävla katastrof om mina föräldrar då påtvingat mig en ”könskorrigering”. Jag blir matt!  Fortsätt skriva. Din penna och din röst behövs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s